Förslavade av tidtabeller

Vetenskap & religion

Förslavade av tidtabeller

Medan alla dessa sapiens har blivit alltmer okänsliga för naturens nycker, har de blivit alltmer underställda den moderna industrins och statens diktat. Den industriella revolutionen banade väg för en lång rad experiment i social ingenjörskonst och en ännu längre rad oöverlagda förändringar i vardagsliv och mentalitet. Ett exempel bland många är att det traditionella jordbrukets rytmer ersattes av industrins
enhetliga och exakta schema.

Det traditionella jordbruket utgick från den naturliga tiden och den organiska tillväxtens cykler. I de flesta lokalsamhällen kunde man inte göra exakta tidmätningar, och var inte särdeles intresserad av att kunna det. Man skötte sina angelägenheter utan klockor och tidtabeller och var endast beroende av solens rörelser och växternas tillväxtcykler. Det fanns ingen enhetlig arbetsdag och alla rutiner förändrades dramatiskt från årstid till årstid. Människor visste var solen stod och spanade nervöst efter förebuden om regn och skördetid, men visste inte vad klockan var och brydde sig knappast om vilket år det var. Om en vilsegången tidsresenär hade dykt upp i en medeltida by och frågat en förbipasserande vilket år det var, hade bybon blivit lika förvirrad av frågan som av främlingens löjliga kläder.

Till skillnad från medeltida bönder och skomakare struntar den moderna industrin i solstånd och årstider. Den hyllar precision och enhetlighet. I en medeltida verkstad gjorde exempelvis varje skomakare en hel sko, från sula till spänne. Om en skomakare kom för sent till arbetet hindrades inte de andras arbete. Men vid det löpande bandet i en modern skofabrik sköter varje arbetare en maskin som bara producerar en del av skon, som sedan skickas vidare till nästa maskin. Om den arbetare som sköter maskin nr 5 har försovit sig stoppas alla andra maskiner. För att undvika sådana olyckor måste samtliga följa ett exakt tidsschema. Alla anländer till arbetet vid exakt samma tidpunkt. Alla tar lunchpaus samtidigt, oavsett om de är hungriga eller ej. Alla går hem när fabriksvisslan signalerar att skiftet är slut – inte när de har avslutat en viss uppgift.

Den industriella revolutionen gjorde tidsschemat och det löpande bandet till en mall för nästan alla mänskliga aktiviteter. Strax efter att fabrikerna påtvingade mänskliga beteenden sin tidsram anammade även skolor precisa tidsscheman, och de följdes av sjukhus, offentlig förvaltning och speceriaffärer. Tidsschemat kom att regera även på platser där det inte fanns några maskiner eller löpande band. Om skiftet på fabriken slutar 17.00 måste puben vara öppen 17.02.

En avgörande faktor i spridningen av systemet med tidsscheman var de allmänna kommunikationerna. Om arbetarna skulle börja sitt skift 8.00 måste tåget eller bussen vara vid fabriksgrindarna 7.55. Några minuters försening skulle leda till produktionsbortfall och de olyckliga eftersläntrarna kanske rent av skulle avskedas. År 1784 startade en diligenslinje med angivna hålltider i Storbritannien. Tidtabellen angav bara tiderna för avgång, inte ankomst. På den tiden hade varje brittisk stad sin egen lokala tid, som kunde avvika från Londontiden med upp till en halvtimme. När klockan var 12.00 i London var den kanske 12.20 i Liverpool och 11.50 i Canterbury. Det fanns inga telefoner, ingen radio eller tv och inga snabba tåg – så vem kunde veta det och vem brydde sig?

Den första kommersiella järnvägslinjen, mellan Liverpool och Manchester, öppnade år 1830. Tio år senare kom den första tågtidtabellen. Tågen var mycket snabbare än de hästdragna diligenserna, så de besynnerliga skillnaderna i lokal tid började bli ett irritationsmoment. År 1847 slog brittiska järnvägsbolag sina kloka huvuden ihop och kom överens om att alla tågtidtabeller framdeles skulle kalibreras efter Greenwichtid i stället för efter de lokala tiderna i Liverpool. Manchester eller Glasgow. Fler och fler institutioner följde efter. Slutligen tog den brittiska regeringen steget att 1880 lagstifta om att alla tidtabeller i Storbritannien skulle följa Greenwichtid. Nu hade landet nationell tid och tvingade sin befolkning att leva efter artificiella klockor i stället för efter lokal tid eller cykler definierade av solens upp- och nedgång.

Från detta frö spirade ett globalt nätverk av tidtabeller, som blev synkroniserade ner till bråkdelar av sekunder. När etermedierna – först radio och sedan tv – gjorde entré gjorde de det i en värld av tidtabeller, och blev dess främsta tillskyndare och evangelister. Tidssignaler var bland det första radiostationerna sände: pip som gjorde det möjligt för avlägsna bosättningar och fartyg ute till havs att ställa sina klockor. Senare tog radiostationer för vana att sända nyheter varje heltimme. Nuförtiden är den första punkten i varje nyhetssändning just klockslaget, som tycks vara viktigare än till och med krigsutbrott. Under andra världskriget sändes BBC nyheter över det nazistockuperade Europa. Varje nyhetsprogram började med en livesändning av timslagen från Big Ben. Påhittiga tyska fysiker hittade på ett sätt att bestämma väderleksförhållandena i London utifrån minimala variationer i de utsända ding-dong-slagen. Denna information var ovärderlig för det tyska flygvapnet. När den brittiska underrättelsetjänsten upptäckte detta ersatte de direktutsändningarna med inspelade upptagningar av den berömda klockan.

För att driva nätverket av tidtabeller behövdes många billiga men exakta klockor överallt. I städerna i det assyriska eller sassanidiska riket eller inkariket fanns på sin höjd några solur. I medeltida städer i Europa fanns det vanligen en enda klocka: ett väldigt urverk som hade monterats högst upp i ett torn vid torget. Dessa tornur var notoriskt opålitliga, men eftersom det inte fanns några andra klockor i staden som angav någon annan tid spelade det knappast någon roll. I dag har en enda medelklassfamilj fler tidsangivande apparater hemma än ett helt land under medeltiden. Man kan få veta vad klockan är genom att kasta ett öga på sitt armbandsur, på sin mobiltelefon, på väckarklockan invid sängen, på köksklockan eller mikrovågsugnen, på tv-apparaten eller dvd:n eller datorn. Man måste medvetet anstränga sig för att inte veta vad klockan är.

En genomsnittlig person tittar på klockan flera dussin gånger om dagen, eftersom nästan allt vi gör måste göras i tid. En väckarklocka får oss upp ur sängen 7.00, vi värmer vår frysta bulle i mikron i exakt 50 sekunder, borstar våra tänder i 3 minuter tills eltandborsten piper, tar 7.40-tåget till arbetet, springer på ett löpband tills mätaren anger att en halvtimme har gått, sätter oss framför tv:n 20.00 för att se vårt favoritprogram, som avbryts vid förutbestämda tidpunkter av reklam som kostar 10 000 kronor per sekund och vräker till sist ur oss all vår ångest för en terapeut som begränsar vårt pladder till nu gängse 50
minuter för en terapitimme.